Måndagsinlägg

Det blir inte många uppdateringar nu för tiden. Finns väl inte så mycket att skriva om, antar jag, blir inte mycket kort tagna heller. Det vita börjar gå mig på nerverna, och det konstanta molntäcket här vid sjön är ingen höjdare... vart är det fina vinterljuset någonstans?

Appropå att gå mig på nerverna så var det precis vad grabbarna grus gjorde igår. Vi gick en långsväng kring lunch och gick bland annat en stund bakom ett rådjur som utnyttjade den plogade skogsvägen. Jin kunde inte hålla sig på vägen utan dök ner i snödrivorna och sprang in i skogen på sidorna om vägen precis HELA tiden, det är alldeles fullt av rådjurs- och vildsvinsspår överallt och det lockade uppenbarligen mer än vanligt. Den fläckige hade bomull i öronen men efter ett tag fick jag honom att hålla sig på vägen trots allt. Athos skötte sig bättre, lustigt nog hade han ingen större lust att tjyvspåra.

På vägen tillbaks slog dock öronproppssjukan till även hos den svarte, när vi kom upp på gården så sprang båda hundarna fram till de två hästarna som står närmast stallet trots att jag sa åt dem att hålla sig på vägen (vid det här laget var jag rätt så less på att tjata om att hålla sig på vägen). Just de två hästarna är faktiskt sociala, de andra 6-7 krabaterna brukar inte vilja bli klappade men de här två får man klia och prata med. Att de är nyfikna på Jin vet jag sedan tidigare, Jin brukar ju få ligga plats strax bakom mig medans jag går och pratar med hästarna de gånger vi har vägarna förbi men den här gången smet han som sagt var fram medans jag var på andra sidan hagen.

Hästarna lutade sig över staketet och Jin höll på att sopa backen ren från snö med sitt svansviftande när han lyckades stjäla en puss från den närmsta pållen. Tokhunden slickade hästen (jätteförsiktigt) rakt på nosen och bjöd upp till lek, hästen hängde vid det här laget över stängslet och såg helt fascinerad ut. Athos stod en halvmeter bakom Jin och skällde rakt ut i luften, och argmatte som var halvvägs dit röt effektlöst åt båda jyckarna att GÅ UPP PÅ DEN FÖRBENADE VÄGEN. Även om de är hästvana och snälla så vill jag inte att de ska gå så nära hästarna utan att jag är med, och definitivt inget nospussande. När jag väl kom fram fick de varsin åthutning, sedan skötte de sig hyfsat sista biten hem (bortsett från att de tog varsitt ärovarv runt kåken innan jag fick in dem).

De fick varsin eftermiddagstur senare på dagen, då var det mindre bomull och roligare jyckar kan jag lova. Det har blivit lite dåligt med separata turer på sistone...

Passade på att lära båda hundarna ett nytt trick i går; blåsa nosbubblor i vattenskålen. Jin har ett färdigt moment, Athos vill gärna testa andra saker mellan varven (som att trycka framtänderna mot den borte skålkanten). Lite roligare än standardgrejorna. Jag har kört lite diverse shejpingövningar när andan fallit på, bland annat att få hundarna att gå runt en kattklösmöbel, men det är lite halvdött just nu. Försöker komma på lite olika kedjor att testa men min fantasi är otroligt dålig för tillfället. Det mesta jag vill göra (bland annat rutan är jag toksugen på) är sådant som jag vill påbörja utomhus, när det är snöfritt. Men ja... inomhustrickstips mottages tacksamt, det får gärna vara något roligare än att balansera, peta på eller hämta saker. Blir så tjatigt. Jag/vi vill gärna göra slamsgrejor. :)

Jag testade förresten att kasta boll utomhus i dag, Jin sprang som en nedrans tok efter den och kom tillbaks varenda gång och lämnade direkt till handen - trots att bollen var kletig, snöig och halvplatt (det är en såndär tennisboll för hundar, noll studs och skitdålig kvalitet). Det var bra jobbat, han är ju lite kinkig med gegga annars. Vi fick lite gå-förbi-folkträning på köpet, det var full action uppe på gården när vi passerade första gången, och han skötte sig fint. De har fullt upp med att lossa snö och is från kostallarnas tak, köra halm och en del annat pyssel. Kogårdar av den här storleken kräver nog mycket underhåll.

Härom dagen träffade jag och Jin Snobben och Zero med ägare, vi gick en kort sväng tillsammans så att hundarna fick härja av sig lite. Till och med Snobben som är äldst häromkring med sina sju-åtta bast var på lekhumör, han och Jin sprang ikapp och Jin gjorde några halvjhjärtade försök att aussietacklas (han förstår inte riktigt att andra hundar inte leker på det viset...). Jin gillar Snobben men är inte fullt så förtjust i Zero som nästan är jämngammal, så de två leker inte särskilt mycket. Jin är lite lustig med det där, han väljer sina kamrater noggrant och det är bara de han själv valt som han 'viker undan' för (i den skaran ingår Saga, Snobben, Bamse och Rum). Övriga hundar kan han fräsa till åt om han blir less på dem.

Jao... det var väl ungefär allt jag kunde komma på att skriva om de senaste dagarna. Känns som att allt flyter ihop i huvudet på en ibland, dagarna ser rätt så lika ut för tillfället. :P

Kanske borde klargöra vad jag menade i förra inlägget angående alla 'måsten' när man tränar. Insåg att det förmodligen blev lite otydligt, men det jag syftade på var i alla fall hur man till exempel "MÅSTE" kunna lekbelöna enligt vissa regler. Det "måste" se ut på ett visst sätt. Det är samma sak som det där med att man kan/ska träna alla hundar på samma sätt, med samma grund, får man tag på två olika individer så måste de formas för att passa i samma standardiserade mall innan man går vidare. Mer eller mindre. Jag köper inte riktigt det resonemanget, eller ptja... det känns tröttsamt. Varför inte ta hundens individuella egenskaper och dess personlighet och jobba utifrån det istället? Visst, det blir mer tankeverksamhet och man får hitta kreativa lösningar, det blir en del testande... men va tusan. Det ger lite extra hjärngympa även för matte/husse. Det var väl ungefär det jag menade, jag gillar att spåna. Folk får träna hur tusan de vill men jag slår vad om att det går utmärkt att hävda sig bland andra tränare utan att följa en specifik mall (... eller 'guru').