Litelitelite nytt
Har ingen riktig ork att skriva något längre inlägg, har inte orkat fota något heller de senaste dagarna... men lite kort om vad som hänt sedan sist:
I går när vi var ute och gick blev Jin påsprungen av en stor råbock. Hundarna gick på varsin sida av skogsvägen när den kom skuttandes från diket på Athos sida och passerade mig på 2 meters avstånd med Athos skuttandes bakom. Ett stanna, LÄGG fick stopp* på Athos men rådjuret däremot stannade inte utan fortsatte ner på andra sidan vägen och smack rakt på Jin, över fläcken och in i skogen i lagom takt. Jin stod kvar med ögon stora som tefat.
Athos har fått koppelträning, eftersom han inte kommer att få gå lös och skrutta nu i vår p.g.a. tjuvspårandet så MÅSTE han börja gå fint i kopplet igen, annars kommer jag bli tokig. Det har gått över förväntan hittills, man får vara tydlig och bestämd men det funkar. Han har gått bredvid med slakt koppel i flera kilometer utan att börja dra, uppenbarligen minns han NÅGOT av det vi tränade på den period då han gick mycket i koppel förra året. För övrigt så märks det att jag ökat såväl motion som träning, inte för att han blir jobbig under lugnare perioder men han lyssnar och engagerar sig SÅ mycket mer i det man gör när han är välstimulerad i övrigt.
Dagens höjdpunkt för Athos var när vi efter långprommen träffade två okända människor vid postlådorna, det är tvärhalt så när de dök upp nerifrån hagen så stannade jag för att låta dem passera framför oss. När Athos fick syn på dem och upptäckte att de tittade på HONOM så började svansen gå som en elvisp, sedan damp han smack ner i backen, helt platt, och där låg han och tryckte hakan neråt med bedjande blick, svansen vispandes och öronen fladdrandes. Han vet PRECIS hur man ska göra haha... fotgängarna stannade förstås (jag tror inte att någon bara passerat när han kört sina moves) och Athos fick smita fram, göra sitt svarta osktkroken-trick och hälsade otroligt nog med alla tassar på backen för en gångs skull. Haha.
Jin fick följa med in till Tibro i dag, jag gick en sväng på loppis och sedan tog vi en hundpromenad. Det var roligt med lite omväxling för både Jin och mig, men man skulle inte kunna tro att mina små fyrbenta inte gått i stan på flera månader. Mot slutet av promenaden gick vi ner till ankdammen och hamnade mitt i en flock på runt 50-60 änder som tiggde mat. Jag satte mig med Jin och slängde åt dem lite godis, vips så var vi helt omringade med bara ett par decimeter till den tjattrande andmuren. En kille med barnvagn och några små tättingar kom och ställde sig alldeles bakom oss och slängde brödbitar åt fåglarna. Jin var lugnet själv och ägnade dem inte mycket uppmärksamhet - varken folk eller fä - inte ens när ungefär hälften av änderna som stod närmast vid några tillfällen flaxade upp rakt över oss. Det var riktigt häftigt att uppleva lufttrycket som blev när de flaxade någon knapp meter ovanför en, och det nästan mullrade i luften. Jag hade nog väntat mig att Jin skulle bli rädd, men han brydde sig inte utan låg lugnt kvar på marken. Rätt imponerande.
*(nu vet jag att det funkar med stopp på både hare och rå, kanon förstås, bara tjuvspårandet kvar men det tar vi ur honom i sommar med långlinepromenader och flooding av kontrollerat viltspår)







Kommentarer
Duktiga grabbar du har och tur att inte Jin är en fågelhund för då hade du nog fått de jobbigt me alla änder :) Jag vill också mata änder men det dröjer nog innan de kommer till norrland! Inga öppna vatten här, inte på länge än! De enda jag får mata är dom tvåbenta och fyrbenta som bor under samma tak som jag å inte duger de me några brödsmulor till dom inte ;) kram/mamma p.s har du provar att använda athos svans till att baka sockerkaka nån gång eftersom hans svans ä snabbare än en elvisp, det skulle nog gå på två röda sekunder att få ihop smeten :) d.s